Känslor och krisreaktioner

Man reagerar olika när man ställs inför det faktum att man själv eller en nästående har fått en allvarlig sjukdom. För många innebär beskedet att man hamnar i en kris. En kris väcker i regel mycket starka känslor av olika slag, både i det ögonblick som krisen inträffar, och ofta under mycket lång tid efteråt. Sorg, vrede, skuld, skam, förtvivlan, ångest är vanliga känslor. En krissituation kan också aktivera minnen och känslor från tidigare kriser eller förluster.

En psykisk kris innebär en själslig chock. En kris vänder upp och ner på tillvaron, saker som tidigare var självklara ses nu med nya ögon. Självbilden kan förändras från att ha varit frisk måste man nu anpassa sig till det faktum att man drabbats av en allvarlig sjukdom. Ofta går man igenom de stadier som beskrivs nedan. Hur länge de olika stadierna håller i sig varierar, övergången mellan de olika stadierna är heller inte alltid så tydlig.

Chockfasen Chocken medför ofta en känsla av overklighet. Man försöker hålla verkligheten ifrån sig genom att förneka det som har hänt. Det är inte alltid det syns utanpå, men inombords kan det råda total förvirring. Man har svårt att komma ihåg vad som hänt och har svårt att ta in information. För omgivningen kan det vara svårt att veta hur man bäst kan hjälpa till. Ingen kan ta bort smärtan från den som drabbats. Var och en måste själv kämpasig igenom krisens våndor. Men den som drabbats av chock kan behöva ha någon i sin närhet som bryr sig om, vågar vara ärlig och vågar ha kroppskontakt. Någon som lyssnar, håller om eller håller i handen. Chockfasen kan vara allt från några timmar till dagar.

Reaktionsfasen

Man börjar ta in det som hänt, ofta väcker det starka känslor. Man kan bli aggressiv, irriterad, ledsen. Ofta blir man påtagligt trött. Sömnsvårigheter är vanliga. Man försöker hitta orsaker till det som hänt, man frågar sig varför gång på gång och upplever ofta att det är orättvist att just jag har drabbats. Reaktionsfasen brukar vara från några veckor till några månader.

Bearbetningsfasen

De tidigare faserna och den akuta krisen är nu över. Nu börjar man bearbeta det som hänt. Man börjar så sakta att acceptera det inträffade och den nya situationen. Steg för steg börjar man inse att det går att leva vidare trots det som har inträffat. Man börjar intressera sig för sin omgivning igen.

Den här fasen håller ofta i sig under en längre period.

Nyorienteringsfasen

I den sista fasen upplever man att den traumatiska händelsen är under kontroll, man har börjat anpassa sig till den nya situationen. I bästa fall innebär krisen att man omvärderar sitt liv, på så sätt kan krisen bli en vändpunkt och början till något nytt. Man kanske för första gången verkligen inser vad som är viktigt i livet och vad som är mindre viktigt.

Känslomassiga reaktioner

Att hamna i kris påverkar hela existensen. Det ger upphov till känslomässiga reaktioner som ångest, nedstämdhet, vredesutbrott ochskuldkänslor. Även tomhetskänslor är vanliga.Man kan bli lättirriterad och på det viset påverkas relationerna runtomkring. Fysiskt kan man påverkas i form av oförklarlig trötthet, sömnstörningar, muskelspänningar och man kan bli ljud- och ljuskänslig.

Självbilden, inställningen till sig själv och tillvaron som helhet kan påverkas.Man börjar fundera över sitt liv och meningen med alltihop. Det blir viktigare hur man lever sitt liv.

Oro och ångest har ett överlevnadsvärde i sig för oss människor. Känslan och de kroppsliga reaktionerna är naturliga, överlevnadsinstinkten är den starkaste drift vi har, den är rent fysiologisk och något vi har mycket svårt att kontrollera.

I samband med ångest eller stark oro kan man ibland känna sig yr och illamående. För den som har hjärtproblem kan det ibland vara svårt att avgöra om symtomen kommer från hjärtat eller ångesten eftersom de ibland kan ge liknande symtom.

Nedstamdhet och depression

Det är vanligt med nedstämdhet och depression efter ett besked om att man drabbats av hjärtsjukdom. både  Vanliga symtom vid depression är tungsinthet, nedstämdhet, bristande förmåga att känna glädje och lust, sömnstörningar, trötthet, irritation och koncentrationssvårigheter. Man känner brist på energi, orkar inte företa sig något. Ångest och oro är också vanligt.

Tveka inte att söka hjälp  om inte nedstämdheten eller ångesten går över,  i  första hand kontaktar man sin vårdcentral .

Kommentera